Vilken paradox, dagarna då det händer som mest har man som minst tid till att skriva om det. Tragiskt när det inte finns några minuter till att stanna upp och reflektera över vad som händer runt en. Oavsett så växer vår lilla valp…
Han ser ganska vuxen ut eftersom han är hög men när man ser tassarna så inser man att han ska bli så mycket större. Tassavtrycken får en att tro att vargen varit på besök…
Bilden nedan är mörk och trist men visar förra veckans utmaning när ingen passning fanns till valpen och vi hade en inbokad träning i ridhuset. Valpen åkte häst, dottern höll i och Red var den perfekta hästen att åka med, alltid lika cool…
Gårdagens trail-kurs var därför ingen match för en häst som Red, dra däck, rida med fana, skjuta med vattenpistol, stänga grindar eller sparka boll var ingen större utmaning. Cool som en katt och med beröm godkänd prestation… Nejdå jag är helt opartisk…
Tack vare en riktigt varm avslutning av förra veckan har nu all snö försvunnit men fortfarande finns det tjäle här och där. På gården har vi triljoners med löv att kratta upp, sådant är livet när man valt att bo i en anlagd park. Har hittills inte orkat ta någon bild på eländet men snart har vi en landhöjning i bortre delen av en hage som lantmäteriet behöver rita in på kartan…
Och efter snö så kommer en d-a massa hästbajs, överallt i vinterhagen. Så det stundar ett gympass eller två med att tömma hagen. Det där borde ju vara en affärsidé för innovativ ungdom, åka runt och mocka ur vinterhagar…
Sen har vi alla normala vårsysslor som fönsterputs, deklarationer och altanbygge, ni vet sådant som alla svenskar sysslar med under våren. Därav lite snålt med uppdateringar…
Men solen är här och med den är allt förlåtet, dygnet är längre och energin återvänder. Nu kööööööör vi…
När livet rusar... 