Tredje semesterveckan och nu känns jobbet verkligen långt borta. Enda gången man funderar på det är i sammanhanget hur man kommer ur det. Hur kan man undvika en anställning och förlänga semesterkänslan till resten av livet?
Listan med vad som skulle göras på landet har krympt allt eftersom vi jobbat oss igenom punkterna medan listan på vad som ska göras i stan nog får sparas till hösten. Jaja, ingen tar det från oss, det väntar…
Och med hästarna så är det som den berömda pannkakssmeten där man gör den mest perfekta pannkakan i slutet när smeten börjar ta slut. Det vill säga att vi vid detta laget nu uppnått någon form av kommunikation med hästarna, känner deras nycker och personligheter. Och hästarna tycker nog det samma om oss…
När livet rusar... 